Vi tittade på bilder från deras bröllop och han var helt drömsk. Jag tycker det är så otroligt fint för det är sällan man ser män visa känslor och kärlek på detta viset. Jag har i alla fall aldrig upplevt det men jag tycker det verkar underbart.

Så skulle jag oxå vilja ha det….

Om jag från och med nu glider fram på en räkmacka resten av livet då tror jag att jag är lite odräglig när jag är 75. Eller kanske inte, för jag har haft så pass mycket motgångar tidigare i livet och att det har gjort mig ödmjuk. Det måste ju vara så, eller….

Ja det är ju inget som jag vet förrän jag är 76 i alla fall, och för den delen tror jag inte att mitt liv blir en räkmacka från och med nu. Den turen har inte jag.

Men jag har de bästa människorna som finns närmst mig, älskar mitt jobb (det är bara tillfälligt men så enormt positivt), är väldigt nöjd med vad jag själv åstadkommer. Just nu är det bra. Riktigt bra!

Men av någon anledning slog det mig ändå idag så som det har gjort så många gånger förut. Att det man upplever är ju det som formar en. En människa som aldrig har upplevt motgångar tror inte jag är särskilt ödmjuk. Jag är en väldigt ödmjuk människa, lojal och alldeles för godtrogen.

Men samtidigt så blir man lite som en tigrinna när folk på ett väldigt falskt sätt berör saker som dom inte har med att göra. Det sårar och gör ont i en. Men jag står ganska pall just nu, för just den människan. Dock så är det inte många ord kvar som gör att jag spricker. Och det är väl lite som en vulkan som börjar puttra lite för att sen få utbrott. Och då finns det ingen hejd. Jag vet inte hur länge till jag orkar hålla tyst…men…

Nu…mys i soffan med finaste misen….

Jag vill allt mer sällan uppleva det jag upplevde idag…

Ja nu var det inte så, men ibland kan vissa kommentarer kännas så. Det är liksom så onödiga kommentarer men som gör lite sådär ont. Egentligen inte väldigt mycket ont så direkt…utan något som sätter sig lite, som man går och grubblar på och då börjar det göra ont.

Fast egentligen gjorde denna kommentaren ont direkt, det var inte vidare genomtänkt av personen det kom ifrån. Jag har några komplex, ja dom är faktiskt inte många men några har jag. Och ett av dom är att jag har mellanrum mellan mina framtänder. Det är inget som jag haft i hela mitt liv inte ens i tio år, utan det har sakteliga kommit så smått. Jag är inte särskilt stolt över det utan tvärtom och faktiskt så har det oroat mig lite.

Tänk liksom om det är början till någon tandlossning eller något. Jag minns för många år sedan när jag fick opererat bort alla mina visdomständer, sa tandläkaren till mig att det kommer vara en fördel för mina tänder som är så extremt täta, det kommer så småningom, flera år framåt lätta på trycket liksom. Det är kanske det som hänt nu dårå…men hur tar jag reda på det? Jag som är sjukligt tandvårdsrädd och dessutom ganska pank så det lär kännas alldeles för mycket i plånboken. Usch!

Nåja, innan jag börjar spåra ur…det var där kommentaren föll som ni säkert förstår. Det behövde jag inte alls ikväll!

Over and snart tandlös…

Vissa sidor är spärrade, jag kommer in på bloggen men inte vidare för att kunna blogga sen. Surt sa räven! Vi har ju vissa perioder när vi inte har något alls att göra och då kunde där varit 5 minuter att lägga på bloggen och få rensat lite tankar.

Nå…iväg till gruvan igen…har vi tur hinner jag blogga lite imorgon…:)