Ballerina…mmmm….vinster :)

Hos Kryddburken.se kan ni vinna gottis. 😀

Ja ja man måste ju ha någon last

Och en av mina laster har varit Facebook…men jag är så trött på det. Och på något sätt måste man få iväg de där små åsikterna som dyker upp lite här och var, och då dessutom få en reaktion på dom. Så något som då dök upp som jag varit lite i kontakt med tidigare såklart är Twitter…nu Twittrar jag…men hur fasen får jag in det här på sidan? Hjälp mig någon!

Dålig skådespelare

Ska inte en skådespelare kunna spela full och dricka 4 centiliter rent vatten var 6:e minut istället för 4 centiliter ren sprit? I annat fall så tycker jag nog det är en ganska usel skådespelare och dom bör kolla upp sin ensemble lite…

Full skådespelare stoppades av publik

Höga krav

Det är ju inte sant vad min inspiration att skriva har ökat på sistone. Jag skriver ju så jag sliter upp tangentbordet och barnen kommer och undrar vad som står på. Ja, för det gör jag verkligen, men inte i bloggen. Där råder stiltje. Det är absolut inte för att inspirationen saknas men ofta så tänker jag alldeles för mycket på vad jag ska skriva. Har massor av suveräna upplägg men kan inte riktigt få till just den twisten jag behöver för att publicera det på bloggen.

Har också saker jag vill skriva om men inte kan med hänsyn till andra. Och har för den delen en massa tankar som flyger och far kors och tvärs så det gör nog att det blir lite korslutning när jag sätter mig och ska uppdatera rappakalja.

Ibland, när man skriver mycket och man får en viss stil på det man skriver kan man få krav på sig själv att allt måste följa i samma stil. Så ingen blir besviken. Jag har fått det nu. Inte för att jag tror det har någon större betydelse.
Efter en ganska lång mailkonversation här ganska nyligen så fick jag en otrolig komplimang.

”Du är såå på pricken när du gör beskrivningar! Får rysningar av hur lätt du fångar en komplex känsla/situation i en mening som förmedlar precis det som jag själv dränker i bildspråk för bara lyckas få med en bråkdel.”

Och genast så fick jag kravet på mig att jag måste ju fortsätta, att twista till det, att förmedla och att fånga denna människans tankar och uppmärksamhet. Då kan jag omöjligt inleda nästa mail med ”Jo så idag var vi och handlade, träffade lite vänner och sen gick hem och gjorde middag”. Då får jag skrivkramp, det totalblockerar sig. Hade jag aldrig fått komplimangen, vilket jag givetvis tyckte var strålande, så hade jag bara fortsatt i min skrivlusta. Det borde ju egga mig mer att skriva kan man tycka.

Jag är ödmjuk

Jag är ensamstående fantastisk småbarnsmamma, en alldeles ypperlig flickvän, en väldigt god vän och en underbar syster. Jag gör mitt bästa för att detta ska bli en bättre värld, jag vill se gott i alla människor….

Just nu kryllar det av journalister och media i mitt kvarter och folk kysser mina tår. Och visst förtjänar jag det…ni kan se allt i denna tackfilm! Klicka här!

Är kungen död?

Det är väl inte mer än rätt att jag skriver ett inlägg om denna poplegend som säkert har påverkat våra liv mer än vad vi tror.

Michael Jackson är död. Jag varken gråter eller skrattar. Han har absolut haft betydelse i mitt musikala intresse men inte så pass så jag kan se det som en stor förlust att han är död. Hans musik har inte speglat min musiksmak på det sättet.

Jag minns honom som fågelskrämma i The Wiz, den svarta verisionen av Trollkarlen från Oz. Där han fortfarande var mörk och oopererad.

Den såg jag många gånger som liten och älskade den.

Nu kan man inte låta bli att undra när folk ska börja släppa sanningar om honom, skriva böcker. Någon av hans barn (om det nu är hans barn) kommer ju garanterat skriva någon bok om hur det var att växa upp med Michael Jackson som pappa.

I vilket fall som helst, R. I. P Michael Jackson. Det är en sorgens dag för många idag.

Mitt lördagsnöje

Skrämmande

Nu börjar det ju faktiskt bli lite kusligt när det hittas glas överallt. Jag tyckte förvisso redan det var otäckt innan men nu är det ju ännu värre. Hoppas dom kommer till bukt med detta snart. Som en god vän till mig sa att det är lätt hänt att detta inspirerar andra sjuka människor att göra samma sak. Då kommer dom ju aldrig till bukt med det.

Jag hoppas innerligt att ingen skadas av detta.

Länk till artikeln på Sydsvenskan: Glasbitar i falukorv, färdigrätt och fisksufflé

Sagt och gjort

Spotify har haft intrång där förövarna har kommit över användares lösenord och personliga uppgifter.  Det känns ju inte särskilt bra. Detta gäller förvisso bara dom som registrerade sig före den 19 december vilket jag inte gjorde men med tanke på att jag är en sån som har ett och samma lösenord överallt så kändes det kanske lite akutellt att byta i alla fall. 

För den delen så har musiktjänsten i stort sett blivit en del av mitt liv. Det är ju helt ljuvligt att kunna lyssna på musik på detta sättet. Kopplar datorn till stereon och sen rockar vi loss här hemma. Till min stora förfärelse så är sonen väldigt förtjust i Sean Paul, vilket jag inte är direkt glad över. Men jag ska hårt preparera honom  med ”rätt” musik så det blir folk av honom med. 😉