Och en av mina laster har varit Facebook…men jag är så trött på det. Och på något sätt måste man få iväg de där små åsikterna som dyker upp lite här och var, och då dessutom få en reaktion på dom. Så något som då dök upp som jag varit lite i kontakt med tidigare såklart är Twitter…nu Twittrar jag…men hur fasen får jag in det här på sidan? Hjälp mig någon!
Idag tar jag en paus…åååhhh nej inte från bloggen här kommer ni nog se mig mer och flitigare. Utan jag tar en paus från Facebook. Det senaste halvåret har jag blivit mer och mer påtagligt trött på Facebook. Jag har aldrig varit förtjust i Se & Hör, Hänt i veckan eller för den delen Trelleborgs Allehanda…vilket alla är skvallertidningar. Facebook är vår tids skvallertidning, för det är det hela sajten handlar om. Skvaller! Man läser i nyhetsflödet om än det ena än det andra som hänt ens ”vänner” och det kommer även upp i nyhetsflödet om man har några gemensamma vänner som skrivit till varandra. Och med det så listar man ut vad dom pratar om eller så står det rakt ut vad dom pratar om.
Precis som födelsedagar…dom jag bryr mig om och känner att jag har en ganska stark relation till, deras födelsedagar har jag ändå utan att behöva bli påmind på Facebook. För att testa det så ändrade jag min födelsedag i onsdags…som då egentligen var i torsdags…för att se vem som faktiskt kommer ihåg…eller ens anstränger sig att komma ihåg, för man kan ju faktiskt glömma ändå. Det händer även den bäste (läs mig). I torsdags så var det tre släktingar och två vänner som hörde av sig…förutom min närmsta familj…dvs mina barn, sambo och mamma. Och det var enbart för att det inte stod som påminnelse på Facebook. Det var det som blev avgörande för mig.
Jag behöver en paus därifrån…för att se lite vem som finns där ändå. Det blir ett sätt att rensa. För om man inte finns på Facebook så glöms man lätt bort. Men vad har hänt med det traditionella mailet, ett sms eller varför inte i hela friden ringa hem till någon och prata en stund? Träffas och fika, grilla eller bara prata en stund. Facebook är trevligt på många sätt och jättebra med kontaktnät osv…men nej…jag vill ha riktiga vänner nu. Jag behöver känna att jag har riktiga vänner. Inte bara en bunke platoniska på Facebook.
Så när ni vill nå mig finns jag här, på mobilen eller hemma! Så enkelt är det!
Undrar egentligen hur många blogginlägg idag som handlar om fredagen den 13:e, och hur många statusar på facebook? Det är väl inget med denna dagen, den är som vilken fredag som helst.
Fast idag väntar jag ju på ett besked, ett jobb besked. Dock så tror jag inte att jag fått jobbet för då skulle dom hört av sig redan igår. Och jag kommer bli lite ledsen det vet jag eftersom jag har exakt de kvalifikationer som passar för det jobbet. Men…som jag brukar säga, det finns en mening med allt och då var inte det jobbet rätt för mig. Idag åker ansökan till KomVux in så jag åtminstone har sysselsättning till hösten. 🙂
Dagens status: Kluven, i packningstagen och snart i stugan!
Det är lite mer än två år sedan jag registrerade mig på Facebook. I början tyckte jag det var lite sådär men efterhand som man upptäckte alla man kände och gamla klasskamrater osv blev det roligare och roligare. Tyvärr oxå mer och mer beroendeframkallande. Det har både sina för och nackdelar.
Fördelen är att jag har från några gånger i månaden till dagligen kontakt med männsikor som jag aldrig skulle haft kontakt med annars. Gamla klasskompisar, arbetskamrater, bekanta har kommit till en helt annan nivå. Under min separation så var Facebook till stor hjälp för där hade jag stort stöd av alla möjliga vänner och byggde upp ett nytt nätverk.
Just att nätverka är nog mitt största intresse med Facebook att man skapar kontakter och därmed möjligheter.
Då för att komma till min poäng, när Facebook kraschar…vad gör vi då? Man har ju nästan byggt upp ett liv med kontakter, vänner osv på Facebook. Om det imorgonbitti när du vaknar inte går att logga in på Facebook, inte alls går att komma åt något på Facebook, vad gör du då? Får du panik? Eller du till och med kan tycka det är lite skönt?
OM Facebook skulle krascha eller om det av någon anledning skulle försvinna så tror jag det ganska snabbt kommer att startas någon ny liknande sajt som man hamnar på istället. Och jag tror att det så småningom kommer att suddas ut, när folk verkligen har börjat tröttna på det. När man tröttnat på att veta allt om alla bara för att man en gång valt att bli vän med allt från grannen till kassörskan på Ica eller den killen du sa hej till en gång på den festen bara för att ha fler vänner på Facebook.
Vad tror du?
Jag har gjort mig av med ett beroende 😉
Det finns lite som jag raderat, mest ur minnet kanske. Men jag känner ingen stress överhuvudtaget att sätta mig vid datorn, att kolla det senaste som hänt, om jag fått nåt mail, läsa senaste….och det är ju otroligt skönt. Jag vet att det kommer att komma igen, beroende på vad som händer och när nästa nyhet dyker upp i mitt liv. Men just nu så njuter jag av lugnet.
Så här har jag inte känt sen februari.
Däremot så tycker jag det är lite trist, klickade på en länk på Facebook i onsdags, fick varningar om att den upptäckt en Trojan, inget mer hände. Igår fick jag varningar om att den upptäckt virus sen började den bete sig mycket konstigt. Fick tips om att insallera NOD32, gjorde det och igårkväll fungerade allt bra. Men nu går inte datorn att starta. Den hänger sig. Hur ska jag göra? Någon som kan hjälpa mig? Datorn är trots allt bara en vecka gammal….
Jag tror alla älskar att få mail. Precis som man tycker om att få brev eller vykort. När man loggar in på Facebook så blir man så glad om det står en siffra där i inkorgen. Weee ett mail. Den sista tiden så har jag i stort sett aldrig använt min vanliga mail utan det är FB som gäller. Där har man (nästan) alla (utom Sofie ;)) och det är smidigt.
Men ett vanligt mail slår ändå FB-mail med hästlängder. Det är så mycket roligare att logga in på sitt mailkonto och inse att man har olästa mail, ja riktiga mail och inte bara spam. Idag fick jag mail. Jag gillar mail! =)
Alla männsikor har mer eller mindre behov av bekräftelse och uppskattning. Ofta så går det i perioder när man behöver det mer eller mindre. I helgen blev jag rekommenderad av en kompis att lägga till Applikationen Social Me på Facebook. Så det gjorde jag igår och jisses koss vad roligt jag hade. Man får definitivt bekräftelse, från hela världen och det går undan. =) Men ta det för vad det är och behåll din självdistans…
Mitt tagg moln…=)
Rappakalja 