En tur i det blå?

Hos min bloggfavorit Johan, kan du vinna en flygtur med Upplevelsepresent.

Gå in och tävla, om inte annat som jag för att i så fall ge bort i julklapp!

Undrar om min navelsträng är lika stark?

Älskade föräldrar, som man avgudar som liten, avskyr som tonåring och börjar hitta tillbaka till när man blir vuxen.

Någonstans där på vägen så avgörs det hur bra kontakt man kommer att ha med dom. Vilken relation man kommer att ha. Vanligast är att döttrar har bättre relation till sina föräldrar än vad söner har. Så när väl sonen får flickvän/sambo/fru brukar föräldrarna ”förlora” honom lite till hans svärföräldrar.

Jag har alltid haft ett väldigt starkt band till mina föräldrar. Dom har varit lika mycket föräldrar som vänner, den man ringer först och berättar allt för. Nåja inte allt dååååå…

Jag har alltid talat dagligen i telefon med mina föräldrar. Ibland även flera gånger om dagen. Framför allt med min pappa när han levde. I olika perioder så försökte jag ”bli vuxen” och inte prata med dom så ofta. Dra ner på telefonsamtalen. Det kan jag väl inte påstå gick så bra. Och framför allt inte sen pappa dog, nu pratar mamma och jag oftare än vad vi gjort tidigare. Vi hörs i stort sett alltid någon gång på morgonen och någon gång på kvällen.

Det är också en liten livlina för att kolla så att allt är ok. Både mamma och jag är ensamma. Jag har ju förvisso barnen men dom är ju små ännu. Mamma och jag har blivit mycket mer väninnor sen pappa dog, fortfarande mor och dotter såklart men ändå en annan relation.

Det man undrar då och då är ju givetvis om mina barn kommer att få samma relation till mig. Jag ger dom samma sak som mina föräldrar gett mig, det är kopiösa mängder kärlek, en trygg tillvaro, gränssättningar och ännu mer kärlek.

Jag hoppas att det räcker långt. Och hoppas att det ger dom ett varmt hjärta.

Där förlorade jag gulddagarna som pensionär

Man har alltid en önskan om att ens barn ska bli framgångsrika. Man vill ju oftast att ens barn ska bli allt man inte själv blev, och ska lyckas bättre än en själv. Skämtsamt brukar man ofta säga att sonen ska bli hockeyproffs eller att dottern ska bli tennisproffs så dom kan försörja mamma och pappa när dom blir gamla.

Min son har länge sagt att han vill bli journalist och det har jag väl känt att det är helt ok yrke, skitlöner ibland och inte så värst bra jobb. Men jobbar man sig upp ordentligt så kan det vara helt ok. Sen efter att ha tittat på Animal Planet hemma hos mormor ville han bli ”sån som räddar djur”. Och ja helt ok det med eftersom det ger honom ett så gott hjärta, så även om han inte kan försörja sin gamla mamma så är det något väldigt fint han gör.

Igår när vi hade varit på fikabesök och på väg hemåt utbrast han plötsligt.

-Mamma, JAG vet vad jag vill bli när jag blir stor!!!
-Jaha, svarade jag lite förstrött, vaddå då?
-Jag vill bli sån som blåser bort alla löv på gatan så det blir fint igen! säger han med ett stort leende som räcker bak till öronen.

Och precis där…försvann mina drömmar om lite lyx i pensionsdagar, nu får jag väl ordna det själv!

Jag är ödmjuk

Jag är ensamstående fantastisk småbarnsmamma, en alldeles ypperlig flickvän, en väldigt god vän och en underbar syster. Jag gör mitt bästa för att detta ska bli en bättre värld, jag vill se gott i alla människor….

Just nu kryllar det av journalister och media i mitt kvarter och folk kysser mina tår. Och visst förtjänar jag det…ni kan se allt i denna tackfilm! Klicka här!

Ullared

I lördags var jag för första gången i mitt liv i Ullared och på Gekås, eller nej där ljög jag faktiskt lite eftersom jag varit där typ en gång när jag var en 5-6 år men det knappt minns jag eller för den delen så ser det absolut inte ut som det gjorde då.

Klockan 9 på morgonen körde vi hemifrån för rutinerade Ullaredsbesökare sa att det var bäst att komma runt lunchtid för då var där inte någon kö. Efter lite bilstrul i Halmstadstrakten så var vi på plats på Gekås parkering kl.12.00. Och vi tänkte ha fem timmar på oss att handla, lagom för att hinna gå i de andra butikerna oxå. Men nähä…för där var en kö som hette duga.

Den ringlade sig runt hela förbannade parkeringen och tillbaka, för att sen gå genom en ”park” och upp om en restaurang för att slutligen komma fram till Gekås ingång. I två timmar i kö!!! Så våra 5 timmars shopping förvandlades plötsligt till 3 timmar. Och ni då som varit på Gekås några gånger vet mycket väl att 3 timmar kommer man inte långt med.

Och när jag väl kommer in så slår förvirringen till totalt. Glömmer bort allt och lite till. Börjar planlöst gå omkring och plocka på mig lite saker innan jag får tillbaka mitt vett och går igenom inköpslistan jag faktiskt skrivit kvällen innan.

Det var defenitivt en tumult upplevelse och jag åker aldrig dit en lördag igen. Men jag fick köpt alla julklappar till barnen och en massa annat bra. Plus att det har varit en så mysig helg. Så jag ångrar ingenting alls.

Men kommer ändå lite automatiskt att tänka på att det ibland glöms bort att sätta på lock…..

Min flicka är aldrig sjuk

Nu är min flicka drygt ett år gammal, har  fått 8 tänder, har krupit så länge så hon kryper nästan snabbare nu än en annan går, ställer sig upp och har tagit de första stegen, börjar dagis om knappt en månad. Hon är alldeles underbar, charmig, gosig, snäll….men…hon har aldrig varit riktigt sjuk.

När sonen var lika gammal var han nog inne på sin femte eller sjätte förkylning. Så fort han fick den minsta förkylning fick han kruppanfall, som la sig så djupt så vi blev ombedda av läkare att åka till Barnakut eller vårdcentral varje gång han fick ett kruppanfall. Fram tills nu ungefär så har man åkt in och ut till sjukhuset med honom, fram och tillbaka för diverse läkarbesök.

Så när det var tid för mig att få min dotter så var jag så inställd på att det skulle bli många förkylningar osv just med tanke på att hon har en storebror som drar hem en massa dagisbaciller. Men nä…hon har varit förkyld 1 gång i våras med lite snuva, en fredagskväll hade hon hög feber men det visade sig vara en tand på gång.

Så i tisdags började hon snora, i onsdagskväll hade hon lite feber och natten mellan onsdag och torsdag vaknade jag av att hon skrek och då hade hon 40 graders feber. Min tanke blev direkt YES! äntligen ska hon få sin första riktiga förkylning. I ett dygn hade hon hög feber som låg över 39 nästan hela tiden. Sen…poff borta…Nu är hon möjligtvis lite snuvig men ändå inte så man behöver ge henne näsdroppar inför läggdags.

Visst är det underbart med ett barn som inte är sjukt, men det känns ju som det behövs för att hennes immunförsvar ska byggas upp. Är jag fjantig som oroar mig för att hon inte är mer sjuk än hon är? :S

Skillnad

Det har tagit lång tid för mig att förstå, vad som egentligen hände…och jag vet faktiskt inte om jag fortfarande förstår. Det finns mycket att greppa, att skapa på nytt, att leva i…

Men vad jag plötligt insett är att…..då var jag den jag trodde var jag, och du den jag trodde var du.

Idag är Han jag och jag….jag är du….

Laxomat

Tycker du om lax? Jag gör. Och i Mellbystrand finns en Laxomat som jag måste slå ett slag för. Jag tycker det är superhäftigt rent ut sagt. Det är en liten bod, där man drar sitt bankkort för att komma in, väljer vad man vill ha av deras sortiment (laxtallrikar, olika sorters gravade laxar, laxrullar osv), lägger det i en påse på betalstationen, får summan och drar sitt kort och sen öppnas dörren ut.

Enormt smidigt och gott! Den laxtallriken dom säljer  har jag ätit två gånger och den är så fruktansvärt god. Det är inte billigt ska jag villigt erkänna men så gott. Jag vill att det ska finnas en Laxomat i Malmö oxå, helst runt husknuten. Men å andra sidan blir det inte samma sak då.

Vill ni läsa mer om Laxomaten kan ni göra det här!

Vad hände?

Varför hade jag 637 besökare igår?

Jag har inte skrivit något vettigt på sistone så min blogg har blivit lite trist eftersom det kan gå ett bra tag innan jag uppdaterar. Det hade inte klickats från någon länk och sökorden var de vanliga…hmmm….vad hände?

Det kommer att förbrylla mig hela dagen, tror nog det är fel på wordpress statistik.