Tänk på det….

Oavsett vad du ger en kvinna, kommer hon att ge dig något bättre.
Ger du henne säd, ger hon dig ett barn.
Ger du henne ett recept, ger hon dig en måltid.
Ger du henne ett hus, ger hon dig ett hem.
Ger du henne ett leende, ger hon dig sitt hjärta.
Hon multiplicerar och förstorar oavsett vad du ger.
SÅ…om du ger henne någon skit, så förvänta dig ett ton tillbaka.

Blivande filmkritiker?

Häromdagen när min son höll på här och lekte med några gubbar så upprepade han några meningar, det lät som dom kom från någon film eller tv-program. Så jag frågade honom var det kom ifrån.

-Men mamma, det såg vi ju på Nicke Nyfiken i söndags, sov du hela filmen eller?

Eh…ja vi var på bio i söndags och såg Nicke Nyfiken, pojken har sett filmen en gång och rabblar flera filmrepliker ur den. Sen idag när vi kom till dagis så kom han just på att han glömt berätta för sin förskolelärare att han var på bio så han gjorde det.

-Vi såg ”Nicke Nyfiken på rymmen 2″ i söndags, sa han stolt.
-Jaha, vad roligt! Var den bra då?
-Mmm…jo det var den men jag tyckte dom var lite länge på tåget.
-Jaha, var dom länge på tåget?
-Ja, det kunde dom kortat ner men annars var den absolut sevärd, svarade han.

Hahaha…det lät så lillgammalt! Men han har ju en önskan om att bli journalist så det ligger kanske inte så långt från honom i alla fall.

Nu är framtiden

Nu är jag ganska trött på kylan och snön, jag vill ha vår, solsken, fågelkvitter och gröna färger.

Igår och idag har jag tösen hemma för hon är lite febrig. Och när jag var på väg till Apoteket igår fick jag lite flashback till tiden då jag precis blivit ensam. Jag gick med musik i öronen, tösen sov i vagnen och jag tog stegen genom Rönneholmsparken. Det var både en skön känsla och en tråkig känsla. En skön känsla av att vara obunden och fri men en oroskänsla för hur oviss framtiden plötsligt blev.

Just nu är det mycket som lossnar på alla håll och kanter vilket känns som stora tunga stenar som släpper, det är otroligt skönt. Samtidigt som det är mycket att ta tag i och man inte vet riktigt vad man har att vänta. Så det är inte för inget en massa tankar far igenom ens huvud och man kan bli lite nedstämd och lycklig på en och samma gång.

Men för det mesta just nu är jag ganska lycklig, på rätt väg dit åtminstone. Förutom för mina barn så klappar mitt hjärta hårt och varmt för en underbar människa som får mig att le bara jag tänker på honom. Kärlek!

Och mitt i min nedstämda och lyckliga (kalla mig inte schitzo) promenad hem från Apoteket blev jag så glad av en lapp på en stolpe. Tänk vad lite som ibland kan få en att le extra mycket.

Fy i huttran

Idag var det snoooorkallt. Jag brukar alltid gå en runda ner om Västra Hamnen när jag lämnat barnen på dagis. Musik i öronen och sen är det bara jag. Det är det ultimata sättet att rensa tankarna.

Idag hann jag precis förbi Konsum när jag insåg att nä fy i hundan det var alldeles för kallt för mina öron. Jag hade glömt min ”lånade” mössa hemma så jag styrde kosan hemåt istället. Och eftersom jag ska jobba hela helgen ska jag nu tappa upp ett varmt bad, gotta i mig några Ferrero Rocher (Tack Anja! =) ) och sätta på ljuvlig musik. Sen ska jag bara njuta i några timmar, få russinhud och frysa som en nakenhund på nordpolen när jag vaknar och inser att jag återigen somnat och vattnet blivit alldeles för kallt.

Behold!

Detta är nog banne mig humor på hög nivå. Det är ju inte det vanligaste att ett golv rasar in och hur sannolikt är det att det skulle rasa just när man håller ett ViktVäktar möte. Jag satt och skrattade högt för mig själv när jag läste det för du kan ju bara tänka dig vilken syn man fick framför sig.

Och det enda jag tänkte på var vilka rubriker den texten kunde haft, och så var det en sån torftig grå rubrik. Och här sitter jag och ska komma på en till mitt eget inlägg och det blir totaltorka. Skönt dock att få skratta i slutet av en dålig dag.

Under månens sken

Är det ändå lite romantik i mig mån tro? Jag har så länge jag kan minnas försökt vara romantisk. Det sägs vara en av mina stora nackdelar när det kommer till förhållande att jag inte är romantisk. Jag har lite svårt för det där. Romantik för mig är kanske inte vad det är för andra.

Jag vill inte ha en bukett blommor, levande ljus och tre rätters middag, ett pompigt frieri vid den perfekta picknicken. Då blir jag bara generad och tycker det blir lite jobbigt. Då förväntas det plötsligt saker av mig.

Men däremot om jag får en bukett blommor med just den sorten jag älskar, om jag kommer hem och det är tänt ljus överallt och man har varma mackor framför en favoritfilm eller jag får ett frieri när jag minst anar det. Då tycker jag det är romantiskt. Eller just de där enkla vardagssakerna som man uppskattar så mycket, den turen till en liten by någonstans eller den natten när vi pratade hela natten och kom varandra om möjligt ännu närmre. Det är romantik för mig.

Nåväl, jag är väl lite för realist för att vara sådär romantisk och drömma om en prins på en vit springare.

Rrrrrrrrrrrrrrrrreach out and touch Dave….

Nu är det bara 13 dagar kvar. Sen är det jag, Linda och Dave…

Jag har haft mardrömmar om hur jag ligger och spyr i maginfluensa den 25 januari. Hur jag har värsta vinterkräksjukan, eller ännu värre svinisen. Det kan ju inte finnas. Första gången i min hemstad, här, på min arbetsplats och jag hade varit sjuk. Men jag vet någon som säger det blir som man tänker så därför tänker jag inte det ens.

Jag tänker bara….jag, Linda och Dave….fast egentligen så tänker jag nog bara jag och Dave..hehe…

Katastrofen är ett faktum

Barnen har lekt bort min Bob Hansson-bok. Med spänd förväntan skulle jag börja på kapitlet där han intervjuar Jakob Samuel som sägs vara nästan tårframkallande. Det är sju dagar sedan och boken är som bortblåst, kan inte hitta den någonstans.

Jag fortsätter leta….

Skinnflådd

Tacka vet jag Inotyol ,  Bepanthen och Alvedon just nu.

Tror det räcker med att jag säger att 4 kindtänder håller på att spricka upp. :/