Idag tar jag en paus…åååhhh nej inte från bloggen här kommer ni nog se mig mer och flitigare. Utan jag tar en paus från Facebook. Det senaste halvåret har jag blivit mer och mer påtagligt trött på Facebook. Jag har aldrig varit förtjust i Se & Hör, Hänt i veckan eller för den delen Trelleborgs Allehanda…vilket alla är skvallertidningar. Facebook är vår tids skvallertidning, för det är det hela sajten handlar om. Skvaller! Man läser i nyhetsflödet om än det ena än det andra som hänt ens ”vänner” och det kommer även upp i nyhetsflödet om man har några gemensamma vänner som skrivit till varandra. Och med det så listar man ut vad dom pratar om eller så står det rakt ut vad dom pratar om.
Precis som födelsedagar…dom jag bryr mig om och känner att jag har en ganska stark relation till, deras födelsedagar har jag ändå utan att behöva bli påmind på Facebook. För att testa det så ändrade jag min födelsedag i onsdags…som då egentligen var i torsdags…för att se vem som faktiskt kommer ihåg…eller ens anstränger sig att komma ihåg, för man kan ju faktiskt glömma ändå. Det händer även den bäste (läs mig). I torsdags så var det tre släktingar och två vänner som hörde av sig…förutom min närmsta familj…dvs mina barn, sambo och mamma. Och det var enbart för att det inte stod som påminnelse på Facebook. Det var det som blev avgörande för mig.
Jag behöver en paus därifrån…för att se lite vem som finns där ändå. Det blir ett sätt att rensa. För om man inte finns på Facebook så glöms man lätt bort. Men vad har hänt med det traditionella mailet, ett sms eller varför inte i hela friden ringa hem till någon och prata en stund? Träffas och fika, grilla eller bara prata en stund. Facebook är trevligt på många sätt och jättebra med kontaktnät osv…men nej…jag vill ha riktiga vänner nu. Jag behöver känna att jag har riktiga vänner. Inte bara en bunke platoniska på Facebook.
Så när ni vill nå mig finns jag här, på mobilen eller hemma! Så enkelt är det!
Rappakalja 