Kärt återseende

Igår var Lindha här med sina barn. Vi har inte träffats på nästan 20 år. Och det kändes nästan som det var igår. Otroligt kul! Vi gick i samma klass tills vi började 8:an sen flyttade dom. Har inte haft någon kontakt alls sen dess och för mer än ett år sen hittade vi varandra på Facebook. Sen har vi haft bra kontakt och Lindha har varit ett stort stöd för mig.

Mycket har hänt i båda våra liv och vi har haft massor att prata om. Skulle egentligen ses i våras men då hade jag ingen möjlighet sen var det meningen att jag skulle åka upp och hälsa på med barnen nu i sommar men ekonomin bland annat tillät inte. Så nu när dom var nere passade dom på att komma hit.

Det var väldigt kul att ses. På våra stora pojkar skiljer det två år och båda är inne i olika trotsperioder. Dom slogs och skrattade om vartannat. Men det gick superbra. Både barnen och jag var som slagna hjältar när dom åkte hem igår. Men det var verkligen trevligt och det kommer göras om så fort vi har möjlighet!

Tack Lindha! 🙂

Nostalgi

Igår träffade jag som sagt han jag en gång gifte mig med i mammas trädgård, när vi var 5 år. =)
Det var kul och vi hade väldigt mycket minnen att prata om eftersom vi dessutom gick i samma klass i 9 år. Vi har känt varandra sen vi föddes, bokstavligen. Våra mammor gick gravida ihopa och jag var beräknad att komma den 1:a maj men var så trött så jag såg inte världen förrän den 2:a juni. Han är född i mitten av maj. Så vi har växt upp ihopa. Sen när man började gymnasiet fick man andra intressen och kompisar. Men vi träffades fortfarande på kalas tills vi var strax över 20.

Men det var lite som att gå tillbaka i tiden. Inget var förändrat. Hos mig har det förändrats så otroligt mycket framför allt när det gäller hur jag är som person. Visst var det kul att prata gamla minnen. Men även höra allt annat vad som hänt de senaste 10 åren för det är ju en hel del.

Ofta när jag tänker på mina senaste 10 år så tycker jag inte alls det hänt så mycket, men när jag verkligen tänker på det och tittar tillbaka så visst hundan har det hänt mycket. Det är ju ett ganska händelserikt liv man lever även om man inte alls tror det ibland.

Under pressure

Idag om ganska exakt en timme, kommer en god vän hit som jag inte träffat på 10 år. Vi gifte oss när vi var 5 år i mammas och pappas trädgård och jag hade mammas virkade duk som slöja. Vi skulle bo i hans föräldrars hus, köra Volvo och ha fyra schäfrar minsann.

Just nu så ska jag dammsuga, plocka undan och fixa till fika. Jag har en timme på mig, jag har hört ganska ofta på sistone från en vän till mig att han jobbar bäst under stress. Det gör nog jag med för annars hade jag inte suttit här och bloggat. =)